Shamanism

Rituel mystikform inom New Age, Ockultism med betoning på extas och excessivitet.
Benämns också Neoshamanism.
Ursprung: Termen kommer från sibiriska Tungusternas ord för prästerskapet i deras religion - ordet har sedan använts av antropologer för en generaliserad term för viktiga personer i "primitiva" religioner. Termen har alltså varit nedsättande. I blandning med en föreställning om de goda vildarna har termen fått en helt annan betydeles inom Nyandlighet.
Allternativa tolkningar: Ockultism med naturromantiska förtecken, Trolldom, Nyhednisk divination och magi, Självreflektion
Rituel mystik ofta baserat på extatiska ritualer i naturen. Ofta med inslag av sex och droger. Den som utövar shamanism kallas shaman. Shamanismen utgör en av nyhedendomens viktigaste delar, då det ger ett mystiskt djup som annars skulle saknas. Shamaner agerar ofta prästerskap inom Nyhedendom. Shamanismen är dock väldigt individualistisk och det viktiga för shamanen är hans "personliga utveckling" - och detta gör att det finns en inbygd problematik med att bry sig om ett kollektiv.
Förtydligande: Användandet av shamanism som en gruppbeteckning för olika religioners olika trosföreställningar, där amerikanska naturreligoner och samisk religion är särskillt utsatta, är ett bruk som undvikes. Det är ett utryck för en exploaterande attityd och förekommer enbart hos etnocentriska kulturvetare och representanter för västerländs shamanism/neoshamanism. Existensen av en generell shamanism ("core shamanism") är en existensiell föreställning inom shamanismrörelsen och har ingen grund i fakta.